Foto från Bohusläns museum.
Vi fick nyligen en kommentar på ett gammalt blogginlägg. Frida tipsade oss om en sida från Bohusläns museum. Där kan man, under fliken trädgårdskultur, gå in och titta på bilder och läsa kort om gamla trädgårdar, så som de såg ut runt sekelskiftet. Mycket intressant för alla med gamla hus.
Vi tycker att den sidan var så bra att vi länkar till den här.
http://www.utgangspunkten.se/kulturvast_templates/Kultur_ArticlePageWide.aspx?id=48167
/Stina
P.S Tack för tipset!
Publicerat i trädgård | 1 Kommentar »
Bilden gör inte vår nygamla skönhet rättvis.
– Det ser ut som en lagård.
Svärfar hade precis vänt på klacken för att se det nymålade torpet på håll när han fällde kommentaren. Svärmor sa ingenting.
Att spika över de vitmålade knutbrädorna och måla in dem med Falu rödfärg föll tydligen inte alla i smaken. Trots det var Stina och jag jublande glada över resultatet. Huset såg mer ålderdomligt ut och mer i stil med sin ålder när vi var klara. Som om jag hade blivit nydressad i utsvängda v-jeans och platåskor från 70-talet. Fast jag vet. Liknelsen haltar en aning.
Aldrig, sa jag och klev ner för stegen. Nu ser ni vem som är daredevil i vårt förhållande.
Vi fick ta ledigt en hel vecka för att hinna med att måla om hela huset.
–Brära dricker möe färg, förklarade svärfar. Samtidigt som han och Stina jagade mig runt knutarna med sina penslar. Allt medan jag försökte hinna med att byta ut dålig panel och snickra nya vattlister och fönsterbrädor. Oftast gick det bra. Men på slutet stod H och målade på brädor som inte ens hade lämnat kapsågen. Otålig men resultatinriktad.
Och nu är det klart. En strykning med ljus Falu rödfärg – utan linolja.
Om inte himlen hade försökt dränka oss hade vi varit klara på två dagar. Huset är ju inte så stort. Men eftersom vi fick intervallmåla tog det oss fyra.
Fönsterfodren har också fått en tidstypisk grå kulör. 40% grå umbra. Och snickarglädjen fick äntligen komma upp på verandan. Jäklar vad vi har varit duktiga.
Bara sådär.
/Micke
Insändarfråga – typ
Varför valde ni att måla med slamfärg utan linolja?
Ja, det kan man undra. Vägen dit har inte varit spikrak. Men vi ville ha den mest tidstypiska kulören för ett 1800-tals hus, vilket är den ljusaste rödfärgen om vi har scoutat rätt. Slamfärg med linolja, som i och för sig är lika ljus när man målar den, har en tendens att mörkna med tiden. Nackdelen med färg utan linolja är att man måste måla om lite oftare. Vilket jag säkert kommer att ångra om några år.
Men under tiden ska vi njuta av den varmröda färgen.
Publicerat i exteriör, farstun, fasad, färg | 2 Kommentarer »
Målning pågår! Pappa var som en bergsget och innan man visste ordet av stod han uppflugen på en stege. Här syns också vilken skillnad det blev när vi målade med ljusröd Falu rödfärg.
För ungefär en och en halv månad sedan begärde vi ledigt vecka 21. Planen var att vi skulle byta ut dåliga panelbrädor och måla om fasaden under vår minisemester.
Lördag och söndag började bra med kanonväder. Sol och 25 grader varmt. Jäklar vilken bra semestervecka vi har planerat in, tänkte vi. Sen kom måndagen och regnet bara öste ner. Just den dagen som vi skulle få lite extra hjälp av mina föräldrar.
Bröderna Djup eller pappa och Micke? Jag har ingen aning.
När päronen dök upp fick de springa in i stugan för att ta skydd från ovädret. Därför fick vi börja arbetsdagen med – fika. Som riktiga hantverkare alltså.
Sen satt vi där i köket, eldade i vedspisen och tittade ut på skyfallet i flera timmar tills det började lätta i molntäcket. Då rusade vi ut, plockade fram rödfärgen och täckte fönster och dörrar. Och innan kvällen var slut var i princip hela gaveln målad och den dåliga panelen utbytt. Micke rev och lagade panel. Mamma skötte marktjänsten. Och jag och pappa målade. Vilket teamwork! Trots att vi fick avbryta flera gånger på grund av återkommande störtskurar. Det går så mycket lättare när man är fler händer.
Dagen efter målade vi framsidan och nu har vi bara en gavel kvar.
Den största förändringen exteriört var att de vita knutarna försvann. Vi hade länge funderat på huruvida de skulle få vara vita eller ej. Men efter att ha läst böcker, googlat på nätet och pratat med en länsantikvarie har vi kommit fram till att huset, från början, inte haft vita knutar. Så därför kommer vår röda stuga bli ännu rödare. Men det får ni se i ett annat blogginlägg.
/Stina
Vart tog den lilla vita knuten vägen? Ingen som vet, ingen som vet.
Publicerat i Övrigt, exteriör, fasad, färg | 2 Kommentarer »
Vi fick en kommentar från ett stort byggvaruhus med en fråga om vi inte kunde tänka oss att vara med i en bloggtävling för byggbloggar.
Om det var de snälla orden, som de lockade med, eller prissumman på 25 000 som gjorde att vi sa ja vill jag ha osagt. Men vi gick med på att delta. Ett presentkort på byggvaror skulle sitta fint inför sommarens renoveringsplaner.
Så gå in och rösta!
Men ni behöver absolut inte rösta på oss. Hittar ni någon annan av de 38 bidragen som ni gillar bättre så lägg er röst på dem.
Publicerat i Övrigt | 2 Kommentarer »
Vi röjer inga källor. Därför får butiken vara anonym.
Vad är det som gör att man vill gräva ner nya växter varje år? Det spelar liksom ingen roll om det redan är fullt i raderna och de gamla individerna inte hunnit dö.
För visst skulle det vara snyggt med något nytt, högt, färgglatt just här? Eller kanske något ätbart bär i buskform precis där? Så mal det i mitt huvud varje vår.
Jag har tidigare nämnt att jag fick ett presentkort på en trädgårdshandel när jag fyllde år. Och äntligen, efter flera veckors skissande och funderande, kopplade vi på släpkärran och åkte iväg för att handla.
Det tog bara en kvart för oss att fylla den första kundvagnen. Och innan vi var klara hade vi fyllt en till.
Här är inköpslistan:
Här ska det bli bär. Om inget djur dem förtär.
Framme vid kassan gissade Micke på att det skulle kosta över 1000 kronor. Bingo! Så rätt han fick. På kassaapparaten stod det 2 300 kronor.
Vi började redan för en vecka sedan med att ta bort presenningen från odlingsbädden och vända på jorden. Den var väldigt blöt och tung så den fick ligga och torka till sig lite. Därefter fyllde vi på med ny köpejord. Presenningen hade vi för att förhoppningsvis bli av med knäpparlarverna som åt av vår potatis förra året. En blogg som vi läst tipsade om det. Gummiduken har legat på jorden hela vintern. Vi får se om det hjälpte.
Påsar med frön till grönsakslandet hade vi redan så de var bara att börja så i rader.
I stora landet gror just nu; potatis, rödbetor, spenat, rädisor, morot, rödlök, bondbönor, ringblommor, lin och jordärtskocka. Det var det hela.
Nu börjar slitet med att hålla ogräset borta. Vi håller tummarna extra hårt för att vi ska lyckas med morötterna i år. Antingen dog de förra året eller så misstog vi dem för just ogräs. Det blir ooolidligt spännande.
Om några veckor är det sockerärtornas tur att få komma i jorden.
Kristi himmelfärdsdagen firade jag med att gräva ner bärbuskarna. Micke, den latmasken, hade arbetshelg så jag fick fixa det själv.
Bäravdelningen har jag placerat till vänster om stigen som går mot stugan. Jag tror att Karl, som en gång bodde i torpet, har odlat potatis där för jorden var väldigt lättgrävd. Nästan inga rötter eller stenar bråkade med mig.
Och då var det bara en sak kvar. Att be till växtlighetens gudinna Flora om att djur och insekter ska hålla sig borta från nyplanteringarna.
Annars j#€&%r!
Stina
Sedan i höstas har presenningen legat på landet. Förhoppningen var att det skulle döda ogräset. Men när vi lyfte bort den visade det sig att den mer fungerat som ett drivhus. Fail! Nå, efter lite rensande och vändande blev jorden fin. Och nu har vi sått.
Publicerat i odling, trädgård | 2 Kommentarer »
Först hade vi bara tänkt byta ut de delar av vattbrädan som var dålig. Men sen kom vi på att det var ett beslut enbart baserat på lathet. Vatten skulle leta sig in i skarvarna och göra brädan oduglig efter ett tag. Så nu åker hela listen bort.
Gröna blad och brun mylla är numera dåtid för mig. 1 maj är den definitiva starten för hårdvarujobben på torpet. Maskiner, brytjärn, hammare och plank är framtaget. Mannen i mig börjar tina upp efter den osedvanligt långa vintern och snickarbyxorna har kommit på plats. Utan att först blivit tvättade. Det är karlatag det.
Ni som följt bloggen vet att vi länge pratat om att ta bort de vita knutbrädorna och måla om hela fasaden i ljus Falu rödfärg. Men det som fått oss att tveka är att vi inte vågat titta efter hur timmerstommen mått under panelen. Hade skalbaggsungarna gett sig iväg och mumsat i sig av flera stockar än de under fönstren? Hade dödsuret tickat slut på knutarna? Hade mögelsvampen gjort stuvning av syllarna? Vi var inte säkra på att vi ville veta. Men i helgen tog vi äntligen mod till oss och lät kofoten ta spjärn mot de första brädorna på österväggen. Och – timmerstommen ser frisk och kry ut! Varv efter varv av stockar härligt tätade med gamla randiga skjortor, blusar och byxor med plåtknappar. Precis som det brukat se ut. År av oro helt i onödan. I alla fall över den här väggen.
Panelen är kilsågad av hela stammar och har ”bakar” (barken kvar) på båda sidor. Kul att se hur man använt precis allt på trädet. I alla fall om man som torpägare inte hade råd med finbrädor. Så kommer det inte att se ut när vi är klara. För på den lokala brädgår’n köpte vi spikraka, klingsågade, fasade brädor med räfflade sidor! Fasade och räfflade? Varför gör man sådana brädor? Jag antar att vi torpägare inte är en prioriterad målgrupp. Men som tur är kommer locklister att täcka över både fasningar och räfflor. Fast hörnbrädorna åker vi nog på att hyvla själva. Det blir nästa helgs uppgift.
Tills dess petar jag lite i myllan och beundrar Stinas gröna fingrar.
/Micke
Publicerat i exteriör, fasad | 2 Kommentarer »
Fyra små gulspräckliga ägg som inte blir kläckta.
I helgen kom jag på att jag skulle rensa de gamla fågelholkarna som sitter under taket på ena gaveln. Ingen hade brytt sig om barnkamrarna på många år.
Lådorna var ratade av småfåglarna och bara fulla med
gammalt bös, tänkte jag. Men när jag öppnade botten på den första holken föll grön färsk mossa och fem små ägg till marken. Ett gick sönder och avslöjade att de var årsfärska. Min kollega, och ornitolog, AH säger att det troligen är talgoxen som lagt dem.
Skamset och med böjt huvud konstaterar jag att det kommer att bli en tyst sommar…
/Micke
Publicerat i Övrigt, djur | Lämna en kommentar »
