Feeds:
Inlägg
Kommentarer

bergetKlicka på länken eller på bilden för att komma till nya bloggen blogg.vf.se/berget.

/Stina

Det lilla dockhuset bakom oss är numera vårt hem. Knasigt men också roligt!

Det lilla dockhuset bakom oss är numera vårt hem. Knasigt men roligt!

Trodde ni att vår medieskugga skulle vara för evigt? Tänkte ni att vi fallit offer för ett slukhål? Eller att vi renoverat sönder vår relation och separerat?

Allt är fel. Även om det är ett vanligt scenario bland renoverande par. Vi tog bara en välbehövlig bloggpaus för att fundera på om vi ville fortsätta skriva eftersom vi valt att flytta ut till torpet för gott i stället för att ha det som ett fritidshus. Och därför var vi tvungna att fundera på praktiska saker i stället för byggnadsvård.

Vi tyckte själva att det inte var så mycket att skriva om längre. Avlopp och grävmaskiner kändes inte så spännande.

Så under sommaren tog vi ett beslut – vi lägger ner bloggen! Micke skrev ett tack och hej-inlägg eftersom han var övertygad om att bloggens överlevnad handlade om strikt byggnadsvård. Men det var väldigt svårt för oss att publicera det. Höst blev till vinter och något inlägg kom aldrig ut. Samtidigt funderade jag på om jag ville fortsätta skriva. Göra om bloggen till hur det är att bo i ett litet torp från 1800-talet.

Bloggen har varit som ett uppslagsverk för oss. Det är till exempel helt omöjligt att komma ihåg vilken färgnyans man använde för fem år sedan. Men allt står i där och då har det varit enkelt för oss att hitta det och ge svar på frågor från bloggläsare.

Så i stället för att sluta blogga kommer jag själv att fortsätta på ny adress. Från och med nu bloggar jag hos min arbetsgivare Värmlands Folkblad. Woho!

Samma blogg, samma torp, fast utan sambo. Skönt va? Ha ha!

Först till en summering av vad som hänt innan jag tänker grotta ner mig i andra inlägg.

Det största som hänt är att vi flyttat ut till torpet för gott. Det hände i juni förra året. Även om det var något vi tänkt på ganska länge. Jag tror det började redan när vi fick varmvatten och det helt plötsligt kändes det var möjligt.

Sagt och gjort, en tidig sommardag förra året tog Mickes dotter Emilia över huset i stan och möblerna magasinerade vi i ett uthus. Ni kan läsa två krönikor i ämnet i VF här och här.

Sedan flytten har vi haft fullt upp med att få ordning på toalett, övervåning och farstu. Det är också en orsak till att vi inte bloggat. Vi har helt enkelt inte haft tid. Men ni som följer Berget på Instagram har ändå fått några livstecken från oss.

Nu ska det dock bloggas oftare än en gång per halvår.

Så välkomna till den nya adressen; blogg.vf.se/berget !

Jag kommer att ge er allt ni behöver veta om hur det är att bo i ett 50 kvm torp i de värmländska skogarna. På ett något sånär modernt sätt. Det är inte lätt kan jag redan nu erkänna.

Välkomna!

Stina

P.S Jag kommer ändra de konton vi använt i sociala medier (Facebook, Instagram och Twitter) så att de kopplas till den nya bloggen.

Hoppas ni hänger med.🙂

Gård & Torp

"Bilderna är ju finare än i verkligheten!" – citat min mor. Avdelning släkten är värst.

”Bilderna är ju finare än i verkligheten!” – citat min mor. Avdelning släkten är värst.

Att döma av kommentarer vi fått på sociala medier är det ganska många som redan har sett att vi är med i nya numret av Gård & Torp.

I augusti förra året fick vi besök av frilansade Helene Magnusson från tidningen. Resultatet blev ett mycket trevligt reportage!

Men det där med fiskeintresset lever vi verkligen inte upp till. I fjol fick vi inte ett enda napp. Och i år står båten fortfarande på land. Några fisketips kommer ni inte att få av oss.
/Stina

P.S Har ni tröttnat på oss? Det har vi. Från och med nu går vi in i medieskugga – vi lovar.

Nr 6 av Gård & Torp finns i butik nu. Vi har prenumererat sedan vi köpte huset 2009. G&T har blivit vårt husorgan.

Nr 6 av Gård & Torp finns i butik nu. Vi har prenumererat sedan vi köpte huset 2009. G&T har blivit vårt husorgan därför är det extra roligt att vara med just där.

Myggjagare

xxx

I vår första skörd fick vi exakt 1265 myggor, tio knott och en mal. Tror vi. För vi räknade aldrig.

Vi vägrar att göra reklam i den här bloggen. Det vet ni. Trots att vi får mängder av erbjudanden om att smyga in olika varumärken i våra texter. Men ibland hittar vi en produkt som vi själva gillar och som vi vet fungerar. Då vill vi gärna tala om det. Kalla det konsumentupplysning om ni vill. Jag minns inte om vi nämnt det tidigare men skogsmygg har varit ett gissel här vid torpet. Även om jag personligen inte lidit av dem. Stina däremot får bölder stora som paddor bara en mygga flyger förbi och sätter sig på mig. I delar av vårt län är aggressiva översvämningsmyggor ett ännu större problem. Och de drabbade kommunerna har tagit hjälp av experter som satt upp fällor, räknat individer och rekommenderat åtgärder. Resultatet har blivit en handfull gasoldrivna maskiner som kommunen placerat ut på strategiska platser. Och tydligen har det hjälpt. I alla fall runt själva maskinerna.

xxx

Så ser han ut, torpets dyraste trädgårdstomte.

Men är det friskt att som privatperson köpa en myggjagare där den billigaste kostar 5000 kronor och en något intelligentare variant går lös på nästan 13 000! Finns det verkligen myggproblem som är värda sådana pengar? Svaret från oss båda blev, efter en viss ansträngning – ja! Så nu står en Mosquito magnet för nästan tio tusen kronor (vi valde en mellanvariant som inte behövde nätström) i skogsbrynet och resultatet är – fantastiskt! På bara sex veckor har vi minskat myggantalet med uppskattningsvis 70-80 procent. Fast driftkostnaden har inte varit billig. Förutom maskinen, som förresten ser ut som en grön utombordare, krävdes en gasoltub och speciella dofttabletter. Att fylla en tiokilos gasoltub kostar cirka 600 kronor. Den räcker i en månad. Precis lika länge räcker en dofttablett som ska locka till sig flygarna. Ett tre-pack av de små vita tabletterna kostade, håll i er nu, 500 kronor! Det är galet – eller? Bedöm själva. Alla tre maskiner i serien klarar samma storlek på område – 4000 kvm. Har ni möjlighet att använda vanlig elsladd kan ni som sagt hitta en maskin för under 5000 kronor. Och är ni fler som bor inom samma område och kan dela på en maskin blir det naturligtvis ännu billigare. Hos oss har myggproblemet nästan avtagit helt. Istället har flugorna börjat irritera oss. Flugor som vi inte ens visste att vi hade. Antagligen har de hittat öppna flygytor nu när luftrummet blivit rensat. Är det någon som hittar en flugdödare för under tio tusen kronor så hör av er. /Micke Fotnot: Har ni tid att avvakta så finns det säkert ett patent som löper ut om några år. Det borde betyda att någon annan kan tillverka maskiner, antagligen i Kina, till ett betydligt rimligare pris. För tekniken är känd. En gasolvärmare avger koldioxid och med hjälp av en tablett avges en mänsklig doft som myggen dras till. Och när insekterna flaxat fram till maskinens tratt suger en fläkt in dem i en nätpåse där de till slut torkar. The End.

Skurkarna dör och Stina och jag rider mot solnedgången.

/Micke

Otjänligt!

Xxx xxx.

Synonymer till ordet otjänligt är – olämpligt, skadligt, oanvändbart, obrukbart, oändamålsenligt, onyttigt…

Det ordet vill man inte se längst ner i en rapport från labbet man just lämnat in sina vattenprov till. Men så blev det. Vi betalade 2 000 spänn till ett företag som tackade och levererade ett utlåtande på tre sidor där alla möjliga och omöjliga tester var dokumenterade. Förekomster av aluminium, arsenik, bly, kadmium, krom, nickel – och uran. Siffrorna sa oss absolut ingenting. Men längst ner på sista sidan stod bedömningen: OTJÄNLIGT!

Och för säkerhets skull hade man skrivit med versaler som om de ville skrika till oss:

DRICKER NI DET HÄR SKITVATTNET KOMMER NI ATT DÖ!

Det var precis så det kändes.

Vi gjorde ett utökat test hos Alcontrol. Samlade vatten från kranen i köket i en mängd olika behållare, registrerade temperaturen, och skickade tillbaka alltsammans i den gröna folielådan som de kom i. Resultatet fick vi nu, två veckor senare, och det visar att vårt vatten innehåller alldeles för mycket bly (!) och att halten av koliforma bakterier är skyhög. Bly? Att vatten från en borrad brunn skulle innehålla bly har vi aldrig hört talas om. Om man inte använt marken runt huset som soptipp och grävt ner en mängd bilbatterier förstås. De koliforma bakterierna är lättare att förstå sig på. Det är den typen av bakterier som brukar uppstå om ytvatten har trängt ner i brunnen. Men röret som Jocke på Kristinehamns brunnsborrning borrade ner i urberget och tätade för bara två år sedan borde hålla ytvattnet borta. Så vad som är galet har vi ingen aning om.

Xxx xxx.

En kylväska med två kylblock och ett tiotal plastburkar som skulle fyllas. Varje burk hade sin egen instruktion. Helfulla, halvfulla och en där det var absolut förbjudet att få med luft.

Vi ska kontakta borrföretaget och se vad de, eller han, har att säga. Några stora reningsanläggningar har vi inte plats för.

Men nu till den stora frågan – kommer vi att dö och lägga ner bloggen?

Det är lite osäkert. Jag har druckit av vattnet ända sedan brunnen blev borrad. Det har inte luktat, smakat illa, eller varit speciellt missfärgat. Om man frånser några få gånger. Och jag har inte sett några symtom på vare sig blyförgiftning eller diarré. Men mitt tillstånd ska kanske inte jag bedöma.

Stina har på senare tid börjat klaga på att jag glömmer att diska och att jag inte bäddar sängen som vi har bestämt.

Det kan vara en varningsignal.

/Micke

 

Hem ljuva hem

Första uppslaget av fyra om Berget i Hem ljuva hem.

Första uppslaget av fyra om Berget.

För nästan exakt ett år sedan hade vi besök av en reporter och fotograf. Nu kan ni se resultatet i det senaste numret av magasinet Hem ljuva hem. Det blev ett åttasidigt (!) reportage om vårt lilla torp. Kul tycker vi såklart! Och tummen upp till Caroline Sörensen och Linn Malmén för jättebra text och bilder. Kul!

/Stina

Jag hade glömt bort att jag hade bakat en paj med värmländsk touch. Receptet står i tidningen.

Receptet på min värmländska paj kom också med.

Xxx xxx.

Vi låter hanbjälkarna vara synliga. Resten hamnar bakom isolering och panel.

Det här blogginlägget är livsfarligt att skriva – har vi förstått. Men ni får ta det för vad det är. För vi säger inte att det vi tänker göra är rätt. Men det är den enda lösningen vi kommit fram till efter att ha summerat alla fragment av uppgifter vi fått. Om man vill få rak information om hur man ska isolera ett tak i ett gammalt torp så verkar det vara helt omöjligt. Ingen, jag skriver INGEN, vågar ha någon åsikt om hur det ska gå till. Vi har försökt med byggnadsvårdsföreningar, museum och vanliga hantverkare. Och när vi sållat bort tokarna som rekommenderat glasull och plast har vi kommit fram till – noll. Vi antar att de flesta är rädda för att man ska ställa dem till svars om det skulle börja mögla efter några år. Och vem vill hamna i en så’n situation?

Xxxx xxx.

Här blir det knixigt. Kattvindarna på båda sidor om sovkammaren ska förbli kalla.

Så med den brasklappen tänker jag nu berätta hur vi ska göra på vårt torp. Och jag hoppas, men är ganska övertygad om, att det är rätt sätt.

På övervåningen har vi idag ett synligt stickspåntak. Över det ligger oljeboard, läkt och lertegel. Tanken är att vi ska spika masonit på distansläkt på insidan, för att få en luftspalt, och sen isolera med linisolering. På den häftar vi sen en diffusionsöppen luftspärr och kör på med råspont. Klart! I alla fall i våra huvuden. För då borde fuktig luft kunna transportera sig som den vill mellan det kalla och det varma. Och hela konstruktionen blir välluftad runt hela taket tack vare luftspalten.

Nu kör vi!

/Micke

%d bloggare gillar detta: