Frisk luft

Varde ljus! För första gången på över 50 år öppnades ventilationsluckan i skorstenen.

Vi har aldrig kunnat öppna spjället till ventilationskanalen i skorstenen. Handtaget har varit helt orubbligt och vi har misstänkt att spjället varit fastnitat. Kanske blev det kalldrag när Karl och Emma bodde här, eller så tröttnade någon på att spjället skramlade när det blåste, tänkte vi.

Det låg mycket i skräp ovanför spjället.

För oss har det inte varit något stort problem att luckan inte gått att öppna – utom vid de få tillfällen när vi använt bakugnen. Varje gång vi öppnat bakugnsluckorna för att titta till elden har rök vällt ut i köket och brandlarmet börjat tjuta. Milou, som inte gillar brandlarmssignaler har ylat och bottenvåningen luktat som en rökstuga. Kaos!

Men våra kunskaper när det gäller murning är alldeles för dåliga så vi kontaktade en hantverkare – som faktiskt dök upp! Såna gillar vi.

Murar-Magnus dammsuger upp det sista dammet.

Det tog knappt en dag för Kristinehamns murningstjänst att åtgärda problemet. Magnus, som muraren heter, knackade hål på murstocken strax ovanför spjället på övervåningen. Och det var inte konstigt att luckan satt fast för där låg tegelstenar, murbruk, fågelbon, kvistar och annat bös. Muraren bar ut fyra fem hinkar med skräp innan han kom ner till luckan.

Därefter lagade han hålet med nytt tegel och putsade ytan – med kalkbruk för att matcha den gamla putsen. Nu ska vi måla, sen kommer det knappt synas att det har varit ett stort hål i murstocken.

Någon som är sugen på vedugnsbakad pizza?

/Christina

Till vänster, här ligger allt som muraren grävde fram. Den stora cementklumpen som jag håller i vägde flera kilo. En rest från den klumpige muraren vi anlitade för längesedan när vi behövde en ny skorsten. Till höger, den nya muraren var desto bättre! Här ser ni lagningen. För att putsen inte ska spricka i skarven mot det gamla toppade han ytan med kalkputs.