
Sägenkartan innehåller tusentals berättelser från Institutet för språk och folkminnens äldre arkivsamlingar. Det är bara att zooma in där du bor.
Tror ni på oknytt, väsen och spöken? Eller tror ni att det finns en övernaturlig dimension som vi inte känner till?
Det gör inte jag. Går det inte att se, eller ta på, finns det inte. Det är min åsikt.
Men – det betyder inte att jag inte roas av gamla sägner och folktro. I en bok om Ölme går det till exempel att läsa om skogen bakom vårt hus. Den kallades förr för tasseskogen. Den var tätvuxen (och är än idag) och många som har gått där har hört tassande steg bakom sig. Men trots att jag knatat runt där många gånger har jag aldrig hört nåt. Fega väsen.
Nåja, nyligen lanserade Institutet för språk och folkminnen en ny sida – sägenkartan!
Här kan du zooma dig ner till sockennivå och läsa om vad folk berättat om varulvar, tomtar, jättar och så vidare. Just nu finns 5 000 berättelser och en femtedel av dem kommer från Värmland. Det beror på en person, Ragnar Nilsson från Värmlandsnäs, som ägnade större delen av sitt liv åt att samla in folks historier i nästan varenda socken i Värmland och Dalsland. Mer om det kan ni läsa här: http://nwt.se/familj/2017/09/09/ny-digital-karta-till-det

Det är tätt med sägner i Värmland.
Jag klickade på Ölme socken och där, under kategorin vattenväsen, kan man läsa följande: ”Det var en gubbe i Ölme som hette Jon. Han bodde ensam i en stuga där på gamla dar. Han brukade meta utåt Bottviken. Där mötte han ofta ”sjöråa”, kom hon då i en hel båt, fick han tur, men kom hon i en halv båt, blev det storm och oväder, å då fick han vända.” Berättaren var Vilhelm Larsson född 1875 och historien nedtecknades 1931.
De flesta berättelser är avfotograferade, men inte transkriberade. Det kan vara lite klurigt att läsa gammaldags handstil men bilderna går att förstora.
Kul läsning och här är länken till sajten: http://www.sprakochfolkminnen.se/om-oss/kartor/sagenkartan.html#/places
/Christina

Så här ser de´ ut. Med snirklig handstil har historierna nedtecknats. Här kan man läsa om jättarna i Ölme som inte gillade kyrkklockorna.