 6 mm plåt och helsvetsad halvrund stång runt ytterkanterna. |
Jag besökte en herrgård nyligen. En ganska liten byggnad i herrgårdsmått mätt men väldigt fint renoverad. Jag skulle kunna berätta massor om huset men nu ska det här handla om köket där jag fastnade framför en nymurad murstock. Och en jäkligt snygg gjutjärnsplatta som ramade in en vedspis, trodde jag. För den till synes svindyra plattan visade sig vara – en plåt. Visserligen en tjock sådan men ändå. Med kant av rundad järnstång. Lurad.
Stina och jag hade insett att vi inte skulle ha råd att beställa en specialgjuten järnskiva till spisen i vårt torp. Så istället funderade vi på att lägga dit kakel. Det hade vi sett att man gjort i Gysinge så nog skulle det duga även åt oss. Men nu öppnade sig helt plötsligt nya dörrar.
När jag kom tillbaka till torpet sågade jag till en masonitskiva med alla vinklar från murstocken och åkte ner till vår lokala smides-firma med mallen. Klart! – trodde jag. Men att förklara för en gammal smed hur, och framför allt varför, jag ville ha en delad rundstång svetsad runt en plåt som inte ens var i vinkel, visade sig vara allt annat än klart.
”Går det inte lika bra med fyrkantsjärn?” – Nej!
”Om vi punktsvetsar istället så minskar vi risken för att skivan ska slå sig” – Neej!
”Kan vi inte ta en tunnare plåt som är lättare att…” – Neeej, nej, och åter nej!
Och det var nog på grund av det sista nej:et som skivan kostade nästan 3000 spänn att hämta ut. Men det fick den vara värd. För det blev säkert ändå flera tusen kronor billigare än vad en motsvarande skiva i gjutgods hade kostat.
Och nu, efter lite ändringar med vinkelslipen (jag hade glömt att muraren skulle lägga tjock putsbruk på väggarna när jag mätte mallen), ligger den på plats. Och ser vääldigt bra ut.
Nästa problemlösning blir att få den svart. Spissvärta fastnar inte på glatt plåtyta. Och att måla blir det inte tal om.
En idé som vi hade var att lägga järnskivan ute i gräset och sen bjuda in grabbgänget på öl för att låta patineringen komma… på ett naturligt sätt. Men jag vet inte.
Kanske ska vi lämna in den på blästring istället och sen svärta den?
Eller be någon att hjälpa oss med linoljebränning?
Det vore riktigt coolt.
Vi får se hur det blir.
/micke
 Halv rundstång finns att köpa. Om man hittar en smidesfirma med stänger från 60-talet, enligt smeden. |
Torpet Berget 
Vi linoljebrände vår plåt. Blev riktigt bra och lätt at torka av. Nu har vi ju vår vanliga häll i skivan så för oss var det viktigt att det går att hålla rent, svärta kladar ju av sig varje gång man torkar och är inte så praktiskt då.
Jag la upp ett inlägg om det igår så du kan kolla hur det blev. Svårt var det inte heller.
Tack för ett fantastiskt informativt och bra inlägg. Nu lutar det åt att vi försöker oss på linoljebränning i alla fall.
Super ide!! Jag kommer att använda ideen med er plåt.
PS. Vanlig linoljefärg tål faktiskr värme bra. Om det håller bakom vår kamin borde det hålla på spisplåten.
Hej Hans! Ja det var mycket enklare att få plåten tillverkad än att gjuta en ny platta. Och utseendet är nästan detsamma. Linoljefärg skulle fungera men frågan är om det är lika stryktåligt som en linoljebränd yta? Ofta ställer man gjutjärnsprylar på bänken och då är risken att det blir repor efter ett tag. Vi har fortfarande inte tagit tag i problemet men det ska bli snart. /Micke
Hej!
Läser nyfiken om det här, har tänkt göra precis likadant.
Hur gick det med färgningen? Vart det linoljebränning? Hur gick det?
Hej Jan! Ja, det är ju lite pinsamt att erkänna men vi har fortfarande, fem år senare, inte gjort något med plåten. Den ha hamnat i malpåse så att säga. 🙂 Men tanken är att vi ska bränna den med linolja.
Jag såg att du började prenumera på den här bloggen, den uppdateras inte längre. Vill du fortsätta följa oss rekommenderar jag att du i stället prenumererar på den nya bloggen. 🙂 Den hittar du här: http://blogg.vf.se/berget/
Ok, kollar nya bloggen.
Jag kommer att bränna med linolja och en vanlig gasolbrännare, ska visst blir bra.