Det började med en blomsterhandel i Alingsås och slutade med en tappad kofångare i Edsvalla.
Vi hade länge letat efter gjutjärnsurnor att ställa vid trappen. Men de är så sabla dyra. På auktionssajter kostar små antika urnor mellan 5 000-8 000 kronor. Det är på tok för mycket pengar och så fint ska vi inte ha det i vårt allmogetorp.
Så i stället har vi sökt efter nyproducerade. Har man tur kan man köpa dem för 1000-1500 kronor styck.
För några veckor sedan var vi på semestertur till västkusten och på vägen hem stannade vi till vid en blomsterhandel i Alingsås och vad stod där om inte två jättefina urnor i järn. Men de kostade en tusing styck och efter vår kusttripp med krogbesök och hotellnätter kändes det inte som att urninköp stod högst på priolistan. Så vi åkte därifrån tomhänta men med en känsla av ånger.
Efter det var det stört omöjligt att hitta något liknande. Alla urnor i den prisklassen var antingen fula eller gjorda i plast. I ren desperation övervägde vi att ta en biltur på 45 mil fram och tillbaka till Alingsås.
Men efter ett kort besök i Dalsland stannade vi till i Edsvalla strax utanför Karlstad. Där hittade vi gjutjärnsurnor för 495 kronor styck. Visserligen fult spraymålade med vit färg. Det är alldeles för mycket shabby shit för oss. För att inte förstöra min image tvingade jag Micke att bära ut dem till bilen medan jag gick några meter bakom och försökte se inkognito ut.
Det var då det hände. När Micke la i backen hörde vi ett brak som överröstade både radio och motor. Vi gick ut och tittade. Framför bilen fanns ett kvarglömt flaggstångsfäste med decimeterlånga bult, och vår kofångare. Problemet var bara att bilen nu befann sig en halvmeter därifrån. På något vis hade vår bil hamnat över bulten och när vi la in backen fastnade kofångaren. Vi fick plocka fram domkraften och lyfta bilen för att komma loss. För att tillfälligt laga kofångaren fick vi hänga upp den med hjälp av silvertejp. Och jag som en kvart tidigare hånskrattat åt en bil vars bagagelucka var lagad med den metoden.
Hela den här manövern skedde inför publik och vi fick lyfta ur de vita urnorna för att få tag i domkraften. Ridå!
Nu har de äntligen fått rätt kulör med ett lager svart linoljefärg och pryder farstukvisten. Bilen tar vi hand om senare.
/Christina
Jag älskar sådana här svart-vita berättelser. Tack för denna godbit som resulterade i det positiva med gamla vackra urnor i gjutjärn.
Tack! Ja, när de blev svarta blev vi nöjda. 🙂
Underbar blogg, får mig att le och känna igen mig. Alla dessa entusiastiska projekt där resultatet ibland uteblir. Blir glad när jag läser denna.
Underbar blogg, får mig att le och känna igen mig. Alla dessa entusiastiska projekt där resultatet ibland uteblir. Blir glad när jag läser denna blogg.
Tack Ansa! Dina ord värmer, kul att du gillar bloggen. 🙂