Linoljefärg…

Nymålat. Ett lager till så blir det nog bra. På trappen står en tjusig dahlia som vi fick av M och C som kom på besök tillsammans med mina föräldrar förra helgen.

…var det längesen vi skrev något om. Men om ni tror att vi har lagt huset åt sidan, och bara ägnat oss åt trädgården, så är det fel. För vi tar hand om annat också. Till exempel utsidan av farstun.

Före och efter. Det blev lite skillnad med ny färg. Till det bättre vågar jag påstå.

När vi i våras satte in de nyrenoverade dörrarna passade vi även på att måla framsidan av farstun. Men sen blev det stopp. På grund av allt trädgårdsarbete. 🙂
Men tanken var att hela farstun skulle få ny färg innan vi tog tag i fasaden. Och som tur var kom det en helgdag mitt i den här veckan. Och säg ett bättre sätt att fira nationaldagen på – än att måla.
I fyra timmar stod jag och balanserade på en lite för låg klaffstege. Med penseln i ena handen och burken i andra var det emellanåt en akrobatisk uppvisning. På vissa ställen, där jag inte kunde stödja mig mot väggen, fick jag trycka pannan mot takplåten för att inte trilla ner. Vilket var en syn för gudarna ska ni veta. Balans och muskler i fin harmoni. Gissa vem som var herre på täppan när jag gick i skolan, ha ha!
Färgen jag målade med var samma blandning som vi använde till fönstren i farstun. Det vill säga fem procent grön umbra. Vilket betyder att farstun blev lite mörkare än innan. Men skulle jag ha varit superantikvarisk hade farstun blivit ljust kromoxidgrön istället. Det var nämligen den ursprungliga färgen som jag upptäckte när jag skrapade. Men det blir lite för mycket färgglad cirkusvagn om ni frågar mig. Och det överlåter jag till bröderna Bronett.
Egentligen behövs det nog ett lager till. Men det får vi ta tag i nästa helg. Eller nästnästa. Eller nästnästnästa…

/Stina

Nationaldag. För första gången sedan flaggstången kom upp fick vi anledning att hissa flaggan.