Slipat och slätt

Ibland är det skönt att ha ett litet kök. Det gick ganska fort att slipa golvet.

Efter en minisemester i Norge under påsk var det slut på sötebrödsdagarna. Nu behövde torpet lite ny kärlek och omtanke.
På att-göra-listan stod köksgolvet som blivit ojämnt efter att det torkat . Micke åkte till Cramo, vår supplier av dyra maskiner vi bara behöver en gång, och hyrde två golvslipar över helgen för 1 000 kronor. Sen ryckte vi bort skyddspappen från golvet och satte igång sandpappersmonstren. Ett par timmar senare var golvet slätt – och sex millimeter tunnare. Fint blev det men väldigt mjukt. Tappar man ett knäskydd så blir det ett märke.

Skurning pågår! Golvet kommer bara att bli finare och finare med åren.

När golvet är så känsligt bör man behandla det på något sätt. Inte med färg, i alla fall inte nu, och absolut inte med lack. Linoljesåpade golv är ingen ”behandling” men ju mer man skurar desto hårdare blir ytan. Och därmed skyddas det från fläckar. Så fram med hink, skurborste och linoljesåpa. Jag blev Ernst Kirchsteiger för en stund, utan strumpor och med uppvikta byxor. Det blir ju rätt blött så därför är barfotadans bäst. Dock blev det inga kända Ernst-citat som ”Jag har mött libbstickor som tittat mig i ögonen”, vad nu det kan betyda?
Eftersom golvet var nyslipat hällde jag i lite extra linoljesåpa för att ”feta” till det.  Och ”näsryggen reste sig som gotisk katedral” för att citera en annan TV4-profil. Doften av nyskurat golv går inte av för hackor!
Under tiden som golvet torkade åkte vi tillbaka till stan för att hämta vatten till muraren. 80 liter behövde han. När vi kom tillbaka klädde vi det ömtåliga golvet med ny papp och la ut masonitskivor.
Nu kan muraren sprida tegelstenar omkring sig om han vill.
/Stina