 Det ljust blågrå skåpet kommer inte målas om. Så resonerar vi nu i alla fall. Men vi hinner nog ändra oss några gånger. |
|
 Vad vore en torpblogg utan en vårbild på nyvakna krokusar? |
|
På vår vind står ett gammalt skåp. Det ingick i köpet av torpet. Kanske använde Karl och Emma det som matskafferi. Det står fortfarande några gamla burkar där.
Nu har vi tänkt bära ner skåpet till köket. Vi har ett stort behov av förvaring, särskilt eftersom det platsbyggda köksskåpet fick rivas.
Vi har planerat om köket, och efter det har vi planerat om det igen. Och efter det en ännu en gång. Men, kanske finns det plats för vårt skåp. I så fall i ”korridoren” till kammaren. Det är ju bara att bära ner det och prova. Och sen bära upp det igen om det inte passar. Men det är byggt med rejäla plank, inget Ikea-skåp precis.
En bieffekt av att äga ett torp är att man blir armstark i alla fall. Eller ärmstärk som man säger i mina hemtrakter.
/Stina
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
Om torpetberget
Vi som bloggar heter Christina Jarnlid och Mikael Lindblom och vi bor i Kristinehamn i östra Värmland. Under en längre tid hade vi letat efter ett fritidshus i vår närhet. Inget plinthus från 60-talet. Utan ett hus med anor. Något att försöka bevara. Utan att för den skull göra ett skansenhus av det. Under sensommaren 2009 hittade vi ett charmigt torp mellan Kristinehamn och Karlstad på Blocket. I annonsen – ett sött torpparadis med skogstomt. Efter visningen en solig sommardag kunde vi konstatera att det söta huset hade hål i taket, vattenskador, tvivelaktiga golv och utdömd skorsten. Helt perfekt! 2014 tog vi det stora steget och flyttade ut till det lilla torpet. Följ med oss på vår resa mot vårt drömtorp. Välkomna!
Detta inlägg publicerades i
köket,
köket interiör. Bokmärk
permalänken.
Men jösses Amalia vilket fint skåp! Ta ner det bums och använd!!! 🙂
Nej, måla inte om det! Det har mer historia och charm som det är. 🙂
Jaa! Ner med skåpet!
Okej, er önska är vår lag, ha ha. Skåpet ska få komma ner till köket. Och det ska inte målas – vi lovar! :o)
Vad ska man säga?! Underbart, underbart, underbart!!
Kan inte se någon anledningen i världen att måla om det!