Visst låter det skrämmande. Men så kallade man de små kryp som i skydd av papptaket legat och käkat gångar i vårt trätak. Förr brukade man säga att om man la ena örat mot en vägg och hörde ett tickande ljud var det dödsuret man hörde. Tick, tick, tick… Någons dagar var räknade. Det låter lite läskigt. Men egentligen var det bara ljudet av vårt speciella kryp som tuggade i sig träfiber.
Först blev vi livrädda. Inte för dödsuret utan för att vi hört mängder av historier om allehanda djur som lyckats perforera timmerhus till spån. Väl dolda inne i stockarna. Men var det här verkligen någon av dom? Hemma konsulterade vi internet och några av alla de böcker vi köpt. Och efter en evighet av letande, bläddrande och jämförande tror vi oss vara säkra. Gångarna och flyghålen är resultatet av hungriga larver till en – skalbagge. Som egentligen heter strimmig trädgnagare. Populärt kallad trämask. Puh, ingen av gangsterdjuren alltså. Och skadorna ser gamla ut. Förhoppningsvis är matgästerna utflyttade sedan länge.
Nu tycker vi nästan att de ytliga gångarna ger liv åt taket och ser trevliga ut.
/m