På 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet var det liv i bygden runt Berget. Precis som det var på de flesta andra platser på landsbygden i Sverige under den här tiden. Var man född på en plats bodde man kvar. Man hade ju ansvar för de äldre. Storbönderna, som även var stora arbetsgivare, lät de trognaste arbetarna bygga sina torp på någon av gårdens marker.
Och så var det för den duktige dagsverkaren uppe på kullen – fader Anders. Han fick bygga sitt torp utmed vägen ner till den stora sjön. Platsen som kallades Berget. En markbit som ändå inte passade sig för odling.
Berget var inte är mycket till berg om man med det menar höjd. Men på platsen var det berggrund som gick i dager. Och det var kanske därför Anders ändå tyckte att det var en bra plats att bygga sitt hus på. Berg ger en stabil grund.
Förutom Anders, som av någon anledning kallades fader Anders, bodde även hans fru Stina och sonen Karl i torpet. Anders var som sagt dagsverkare på gården på kullen. Sonen Karl dagsverkade även han men på en annan närliggande gård. Karl jobbade också som ringare i kyrkan. Historier berättar om hur Karl gick hem mellan varje ringning. Vilket tog honom cirka 12 minuter – enkel väg. Att han inte hann vara hemma speciellt länge och att han inte var att betrakta som överdrivet kyrklig kan man förstå.
Historien tar oss sen några år framåt i tiden. På 30-talet kom Karl, som man nu kan tänka sig bodde ensam kvar på Berget, över ett annat dagsverkstorp inte långt därifrån. I bättre skick än det fallfärdiga hus han själv bodde i. Karl rev sin fars hus, monterade ned stockarna på det nya torpet och transporterade sen hela rasket tre kilometer till Berget och byggde upp det på nytt. I
vedboden kan man se hur alla stockarna är noggrant märkta med romerska siffror. Av dateringar på tidningspapper som klistrats på innerväggarnas lerklining kan vi lista ut att det måste skett efter den 7 januari 1939. Samma år som andra världskriget bröt ut. Franklin D Roosevelt var president i USA. Och en biobiljett kostade 85 öre. Om Karl passade på att bygga till eller bygga om timmerstommen vet vi inte.
Torpet är av typen enkelstuga med inredd gavelkammare. Bottenvåningen består av ett litet kök med vedspis och murad ugn. Vedspisen är från tidigt 1900-tal. På andra sidan mustocken finns en kammare med kakelugn. Det var hela boytan vintertid. Vilket betyder trångt. På sommaren kunde man även använda den lilla kammaren på vinden. Runt huset finns ruiner efter ett flertal andra huskroppar. På gamla kartor kan man se att det funnits uthus väster om torpet. Vi kan hitta två. Kanske hade man djur i en av dem. Om de var små och få. På andra sidan grusvägen finns ytterligare en grund. Lite större. En gammal surapel skvallrar om att det kan ha varit ett annat torp. Men om det vet vi ingenting.
Bakom torpet ligger en tät mörk blandskog. I den bör man inte befinna sig under nätter eller mörka höstdagar – enligt folket i byn förr i tiden. De som trotsat och ändå tagit stigen genom skogen säger sig hört tassande steg bakom sig. Kusligt. Men vetskapen om att en klockringare, son till en fader Anders, byggt vårt torp gör att vi ändå känner oss immuna mot mylingar och trolltyg.
/m
Torpet Berget 